Uttalande från Dawit Isaaks döttrar Betlehem och Danait

I onsdags genomförde Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard ett arbetsbesök i Eritreas huvudstad Asmara. Utrikesministerns besök utgjorde det första besöket i Eritrea av en svensk regeringsföreträdare sedan Sverige erkände landet som självständig stat 1993.

Under besöket hölls samtal med Eritreas utrikesminister Osman Saleh samt informationsministern om de bilaterala relationerna mellan Sverige och Eritrea, regionala utvecklingsfrågor samt frågor som rör fred och säkerhet i Afrika och Röda havsregionen. Utrikesministern träffade även Eritreas informationsminister Yemane Ghebremeskel samt arbets- och socialminister Leul Gebreab.

Besöket ägde rum mot bakgrund av nyliga frigivningar av frihetsberövade i Eritrea, däribland 13 fångar som frigavs den 6 december samt 98 medlemmar av förbjudna kyrkosamfund som släpptes den 14 december. Samtalen fördes även i ljuset av Förenta nationernas uppmaning till Eritrea att frige omkring 10 000 personer som enligt FN bedöms vara godtyckligt frihetsberövade.

I samband med utrikesministerns hemkomst lämnar Dawit Isaaks döttrar, Betlehem och Danait, följande uttalande:

UTTALANDE:

”Utrikesminister Maria Malmer Stenergards besök i Eritrea är välkommet. Det är positivt att hon nu valt att offentligt och direkt engagera sig i frågan om vår pappa Dawit Isaaks öde och att hon träffat sin eritreanske motpart Osman Saleh för att ta upp hans situation.

Vi måste utgå från att Utrikesdepartementet i samband med besöket har fått någon form av försäkran om att vår pappa snart ska friges. Samtidigt kvarstår allvarliga frågetecken. Eritrea har ännu inte besvarat utrikesministerns förfrågan från den 25 september om att frige vår pappa på humanitära grunder. Myndigheterna fortsätter att hävda att han lever, men har trots upprepade krav inte lämnat något livsbevis.

Efter 24 år i fängelse utan kontakt och utan rättegång är ett sådant bevis det minsta man kan begära. Det är därför djupt oroande och en stor besvikelse att Sverige återigen inte lyckades säkra ett sådant besked.

Detta dödläge är oacceptabelt och måste få ett slut. Cykeln upprepar sig: Sverige begär frigivning, Eritrea säger att vår pappa lever – men levererar inga bevis och inga resultat.

Det enda vi vill är att få återförenas med vår pappa i Sverige. Frågan vi fortsätter att ställa oss är: vad gör Sverige konkret för att möjliggöra detta? Vilka konkreta åtgärder vidtar Utrikesdepartementet för att säkerställa att Eritrea uppfyller Sveriges krav?

Vi vill också betona att tusentals människor i Eritrea fortsatt hålls frihetsberövade utan rättssäkerhet”.