Vad kan vi lära av en romersk kejsare?

När världen känns överväldigande hittar jag värdefulla perspektiv i historien. Denna gång vände jag mig till den romerska kejsaren Marcus Aurelius och hans ”Självbetraktelser”.  Kan stoicismen hjälpa oss att förstå vad som händer, varför det händer och hjälpa oss att navigera framåt? Kanske.

Det finns sådant vi kan kontrollera och sådant vi inte kan kontrollera. Kinas tempo i teknikutvecklingen och USAs politiska svängningar kan vi inte göra något åt. Men Sverige och Europa kan i allra högsta grad kontrollera sitt eget öde. Vägvalen vi gör idag avgör vårt välstånd i framtiden. Att acceptera sanningen handlar inte om att ge upp eller bli passiv, utan att se verkligheten som den är och sedan handla pragmatiskt utifrån det. Eller som Deng Xiaopeng formulerade det på 1970-talet, när han inledde Kinas ekonomiska reformer som har förändrat historien och världen: ”Jag bryr mig inte om ifall katten är vit eller svart så länge den fångar möss”.

Jag har nyligen tillbringat en dryg vecka i Kina i samband med att jag var inbjuden att tala på en konferens i Hong Kong. Det var några år sedan jag var där, så det var en helt nödvändig resa. Kinesiska beslutsfattare har, som ingen annan, förstått vilken otroligt viktig roll tekniken spelar för ett lands globala maktposition. Ett uttryck för detta är att den kinesiska regeringen avsätter en eftermiddag i månaden till att bli briefad av forskare och andra experter om viktiga utvecklingar i vetenskap och teknik. Det sker på nationell, regional och lokal nivå. Som en tidigare kinesisk minister sa till mig: “Om ett land vill röra sig framåt måste det noggrant studera andra länder.” Det är precis vad Kina har gjort de senaste 40 åren.

Att briefa beslutsfattare handlar inte om prestige eller om att visa upp resultat, utan om att pröva forskningens relevans och forskarens förmåga att sätta den i sitt sammanhang. Det yttersta provet är att göra forskningen begriplig och meningsfull och att förmedla något användbart till beslutsfattare som varken har detaljkunskap eller tid att fördjupa sig. Lyckas man med det, har man nått fram. Det är för övrigt något som jag anser är en av IVAs viktigaste uppgifter.

Kina är idag ett självsäkert Kina. Jag uppfattar en känsla av återupprättelse och en vilja att projicera framgång, både ekonomiskt och teknologiskt, men också i form av idéer och system. Jag uppfattar tonläget som mindre om mindre driven av en personkult kring Xi Jinping än tidigare och mer trygg i att man har ett system som kan konkurrera med och till och med slå västvärlden. Man känner att Kina står sig stabilt och allt starkare medan västvärlden famlar och lägger krokben för sig själv.

Tempot i utvecklingen är förstås slående. Förändring sker snabbt – och det tas för givet att det ska gå snabbt. Det gäller teknologiskt, kommersiellt och ekonomiskt.

Jag imponerades också över spänstigheten i diskussionerna, planerna och aktiviteten i Kina när det gäller AI:s betydelse för utbildning. I enlighet med Kinas utvecklingsmodell – som uppmuntrar kommuner, provinser och andra aktörer att testa nya instrument och angreppssätt – går några universitet och institutioner i bräschen för att förnya utbildning. Ett exempel är ett av toppuniversiteten och Xi Jinpings Alma Mater, Tsinghua University, som nu ökar mång- och interdisciplinaritet genom att bredda sina ingenjörsutbildningar i ett nytt ”Engineering College” på campus i Shenzhen.

Hong Kong är i färd med att återuppfinna sig själv som världens tredje viktigaste finanscentrum (efter New York och London), inte minst när det gäller IPOs, efter några kämpiga år.

Tillsammans utgör Hongkong, Shenzhen och Guangzhou motorn i Greater Bay Area, en av världens mest dynamiska tillväxtregioner där finansiell spjutspets och teknologisk innovationskraft smälter samman.

Förflyttningen från forskning och innovation till produktion är så mycket snabbare i Kina. Efter decennier av fokus på tillverkning satsar man nu alltmer på avancerad forskning med tydlig koppling till industriella och samhälleliga behov. Staten arbetar långsiktigt, med ambitioner, mål och investeringar som sträcker sig långt framåt i tiden. Näringslivet däremot, tycks i vissa avseenden agera mer kortsiktigt i ett system där man är under press att svara snabbt på en dynamisk marknad. Är det motsatt förhållande i Sverige?

Vi ska emellertid inte förenkla bilden. Kina står inför betydande utmaningar – med en åldrande befolkning, sviktande inhemsk privatkonsumtion, problematiska internationella relationer och stora ekonomiska obalanser. Det är också en auktoritär regim med tydliga inskränkningar i politisk frihet. Framtidstron och självsäkerheten som jag mötte hos de forskare, teknikföretag och statsapparaten gäller inte alla. Många yngre forskare och studenter möter en brutal konkurrens, press att leverera och en tuff arbetsmarknad. Det senare förklarar också delvis dramatiskt sjunkande födelsetal, inte minst i storstäderna och en åldrande befolkning, något som gör att Kina riskerar att bli gammalt innan det blir rikt. Hur Kina hanterar allt detta kommer att vara avgörande för den fortsatta utvecklingen.

Kina ser Europa som en i grunden pålitlig partner. Samtidigt är intresset och förståelsen för Europas utmaningar begränsad. I Kina anser man att Europa har sig självt att skylla, inte minst när det gäller problem kring energiförsörjning och bristande strategisk handlingskraft. Det är en syn som kan upplevas som förenklad, men som säger något om hur vi uppfattas utifrån.

Vad betyder då detta för oss? Sverige och Europa står i grunden starkt. Inte minst när vi talar om demokrati, hållbarhet (socialt och miljömässig), forskning, utbildning och avancerad industri. Men vi behöver i högre grad reflektera över hur vi stärker vår förmåga att agera snabbare och mer strategiskt.

Resor ger nyttiga insikter och perspektiv. Jag återvänder till Marcus Aurelius Självbetraktelser: ”Observe the stars in their courses as if you were running with them, and constantly consider the changes of the elements into one another; for such thoughts purge away the filth of life on earth”.

Om Sylvia Schwaag Serger

Sylvia Schwaag Serger är vd för IVA och professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet. Sylvia är en av Sveriges mest erfarna röster inom innovation, teknik och samhällsutveckling. Hon har en gedigen internationell bakgrund och är en efterfrågad expert i medier kring Sveriges konkurrenskraft, framtidens industri, AI, ekonomisk historia och Kina.

Vill du komma i kontakt med Sylvia Schwaag Serger så är du välkommen att kontakta IVAs pressansvarig per.andersson@iva.se, 072-071 39 73. 

Tidigare vd-ord: 

Ambitiösa Sverige? Jag tror att ”Ambitious Australia” är angeläget eftersom Sverige befinner sig i en liknande situation. Visserligen ser Australiens industri annorlunda ut jämfört med den svenska, men jag tror att både Sverige och Europa har lärdomar att dra från Ambitious Australia.

Hur läser EU Kina? EU kan och bör inte kopiera Kinas modell. Europa har många strategiska fördelar, men vi behöver bli bättre på att omsätta vår vetenskapliga styrka till industriell och teknologisk kraft och vi behöver förbättra vår förmåga att agera mer samlat, strategiskt och snabbt.

Hårdvara som strategisk oumbärlighet – vad betyder det för Sverige? I den nya världen är det ingen självklarhet att Europa och europeiska länder har en plats vid förhandlingsbordet när viktiga beslut fattas. I den nya världsordningen handlar mycket om två saker: absolut styrka (det vill säga ekonomisk, teknologisk, politisk, militär styrka) eller strategisk oumbärlighet.

Vad händer med EU när världen förändras? För att Europa skall kunna förverkliga sin potential behöver Lissabonfördraget moderniseras för att snabba på beslutsfattandet och processerna. Ett mer snabbfotat EU är avgörande för att kunna agera handlingskraftigt framöver.

"Made in Europe" – pragmatisk nödvändighet eller farlig protektionism? Vad i består EUs strategiska kapital och hur kan vi dra fördelar av detta i vår nya värld? Man behöver inte vara störst och starkast i världen för att ha inflytande eller vara strategiskt relevant. Det räcker att vara strategisk och smart.

Sverige kan vara EU:s "speedboat" för ökad konkurrenskraft. Våra nordiska regeringschefer argumenterar för ett tätare nordiskt samarbete, inte som ersättning för EU, utan som en speedboat, som kan stärka det europeiska samarbetet genom att gå före med initiativ- och handlingskraft.