GRANSKNING: Spårsäkring vid våldtäkt brister i glesbygd – rättsosäkert enligt jurist

– Han lägger sig ovanpå mig och säger åt mig att vara tyst. En stund senare, efter att han våldtagit mig, så somnade han. Jag ligger kvar med byxorna nere vid knävecken.

Snart upptäcker andra på festen vad som hänt. De försöker klä på Sofia, som däckat, och upptäcker att hon inte andas. Ambulanspersonalen bär ut henne på bår. På vägen till akuten berättar hon vad som hänt. Det bestäms snabbt att Sofia ska göra spårsäkring, för att säkra teknisk bevisning. Hon ska åka 13 mil till Umeå, där det finns specialister. När bilen rullar iväg börjar hon minnas mer och mer vad som egentligen hänt.

Att göra spårsäkring efter våldtäkt, och samla in teknisk bevisning, är ofta avgörande i den rättsliga processen. Ottars granskning visar att tillgången till spårsäkring är ojämlik över landet. Vi har kontaktat alla regioner och frågat var spårsäkring efter sexuella övergrepp görs. Med hjälp av ett kartprogram tog vi reda på var i landet det är längst avstånd. På vår interaktiva karta kan man se områdena med längst avstånd till spårsäkring, och de längsta vägsträckorna.

GRANSKNINGEN I KORTHET: 

•    Ojämlik tillgång i Sverige. Tillgången till spårsäkring efter våldtäkt varierar kraftigt. I glesbygdsregioner som Västerbotten, Norrbotten och Dalarna kan brottsoffer – särskilt unga – tvingas resa över tre timmar enkel väg för att nå ett sjukhus som utför undersökningen.

•    Hot mot rättssäkerheten. Eftersom teknisk bevisning och DNA ofta är helt avgörande i våldtäktsrättegångar, varnar jurister för att de långa avstånden riskerar att bevisningen förstörs eller fördröjs. Dessutom kan avstånden leda till att många inte orkar genomföra spårsäkringen.

•    Sofia, 15 år, fick resa 13 mil för att göra spårsäkring på ett sjukhus efter att ha blivit utsatt för en våldtäkt.

Läs hela granskningen här