Ny rapport: 9 av 10 kvinnor med hormonbehandling har drabbats av läkemedelsbrist

Rapporten släpps strax innan Läkemedelsverket och TLV den 30 oktober ska redovisa för regeringen vilka åtgärder de vidtagit mot bristen på östrogenläkemedel. Womnis siffror visar vad bristen har inneburit för de kvinnor som drabbats.

Bland de drabbade har två av tre fått leta på flera apotek, och över hälften har fått byta preparat eller form, till exempel från plåster till gel eller tablett. Var femte har fått vänta på en ny läkartid för att få ett nytt recept.

Restnoteringarna påverkar också måendet. 88 procent känner oro och stress över att bli utan medicin, och en tredjedel uppger att symtomen kom tillbaka eller förvärrades. 21 procent har påverkats ekonomiskt, till exempel genom dyrare ersättningspreparat.

– Kvinnor vet mer om klimakteriet än någonsin, och det är en viktig pusselbit för att öka välmåendet under klimakteriet. Men kunskapen hjälper inte om behandlingar som minskar besvären inte går att få tag på, säger Elin Emanuelsson, vd på Womni.

En fråga om jämlik vård

De svarande har i hög grad redan hittat en väg till vård och har god kunskap om vilka alternativ som finns. Ändå har många stått utan behandling. Att hantera en restnotering kräver tid, kunskap och kontakt med en förskrivande läkare. Dessutom höjdes priset på hormonplåstret Estradot med upp till 60 procent i juli 2026 (TLV, dnr 1534/2026).

Redan i dag skiljer sig användningen av hormonbehandling mellan socioekonomiska grupper. År 2025 hämtade 3,2 procent av kvinnorna i socioekonomiskt utsatta områden ut hormonbehandling, jämfört med 12,1 procent i områden med mycket goda förutsättningar (Socialstyrelsen, Statistik om läkemedel 2025). Womnis bedömning är att restnoteringarna riskerar att öka klyftorna ytterligare. Om även kvinnor med god kunskap och vårdkontakt står utan behandling, drabbas den som har sämre förutsättningar sannolikt hårdast.

Kunskapen kommer ofta för sent

Klimakteriet har fått stort utrymme i medier de senaste åren, och 97 procent av de svarande upplever att deras kunskap om klimakteriet har ökat de senaste två till tre åren. Ändå kopplade de i snitt fem till sex av sina symtom till klimakteriet först i efterhand. Vanligast var hjärndimma och minnesproblem, som 49 procent kopplade till klimakteriet först i efterhand, följt av nedsatt driv (44 procent) och sömnstörningar (43 procent). Värmevallningar, det symtom som oftast förknippas med klimakteriet, nämndes av betydligt färre (16 procent).

– De psykiska och kognitiva symtomen, liksom värk och sömnproblem, tolkas lätt som stress, ålder eller något helt annat. Därför behöver kunskapen om klimakteriets bredd nå ut tidigare, både till vården och till kvinnorna, så att fler kan känna igen tecknen och söka stöd i tid, säger Naomi Flamholc, medicinskt ansvarig läkare på Womni.

Fler upplever att arbetsförmågan påverkas

Den största förändringen i årets mätning gäller arbetslivet. 63 procent av dem som gjort Womnis självskattningstest upplever att symtomen påverkat arbetsförmågan, jämfört med 56 procent året innan. Förändrat psykiskt mående är fortsatt det vanligaste symtomet (80 procent), och 83 procent av dem skattar påverkan som hög (5-7 på en skala 1–7). Värmevallningar hamnar på sjunde plats av tio.

– Klimakteriet drabbar en stor och erfaren grupp på arbetsmarknaden. Att förstå och kunna stötta en medarbetare under den här perioden borde vara en hygienfaktor. Det tjänar alla på, säger Elin Emanuelsson.

Womni rekommenderar bland annat tydligare information och smidigare förskrivning när ett läkemedel är restnoterat, en långsiktigt säkrad tillgång till hormonläkemedel och kunskapssatsningar om klimakteriet i primärvården. Arbetsgivare uppmanas att utbilda chefer och medarbetare och att ta med klimakteriet i arbetsmiljöarbetet med stöd av ISO 45010.

Hela rapporten finns på womni.se/klimakterierapporten-2026. Elin Emanuelsson och Naomi Flamholc finns tillgängliga för intervju.